Soft power

Soft power, eller mjuk makt som vi skulle säga på svenska, är i princip förmågan att få andra att göra som vi vill utan att behöva använda hårda maktmedel som tvång eller våld. Det kan beskrivas som en förmåga att locka eller påverka personer till något, och behöver inte alltid vara något negativt. Begreppet soft power skapades av statsvetaren Joseph Nye för att beskriva hur länder kan skapa sig inflytande i omvärlden genom saker som kultur och ideologi utan att behöva använda sig av militärt eller ekonomiskt tvång. Soft power används dock också inom våldsbejakande extremism. 

Soft power är ett viktigt sätt för våldsbejakande organisationer att locka till sig medlemmar och få stöd eller respekt från omgivningen. Det är bra att kunna genomskåda detta. Extremister vill generellt förmedla att de är mäktiga och kan påverka saker men också att de är ”den goda sidan” och vill göra världen bättre. Man kan se det som att de gör reklam för sig själva för att öka sin soft power.

Bilden visar ett landskap där solen lyser vackert genom molnen mot jorden

Extremistiska organisationer bygger upp sin soft power (makt) när de sprider sin ideologi och när de visar upp bra saker de gör för att hjälpa eller skydda något de tycker är viktigt. Vit makt-rörelsen vill exempelvis visa att de bryr sig om traditioner och den vita kärnfamiljen. Därför har de inte bara våldsam propaganda utan har också bilder där de visar upp vackra kvinnor och barn i traditionella svenska kläder som de menar att de skyddar mot olika hot. De visar också upp att de hjälper äldre ensamma svenskar med att exempelvis skotta bort snö eller handla matvaror. 

För personer som vill känna sig starka kan en grupps förmåga att utöva våld också vara soft power, eftersom det får gruppen att verka mäktig och kan locka personer att gå med i organisationen. Det är en central del för alla våldsbejakande rörelser, annars hade de inte varit våldsbejakande. Religiöst profilerade terrororganisationer som IS varierar också mellan olika typer av beskrivningar av sig själva. Det visar upp bilder från strider där de utövar våld och verkar skickliga och mäktiga samtidigt som de visar andra bilder på hur de hjälper till att bygga upp hus till familjer. Hur fruktansvärda, blodiga, smutsiga och desperata striderna är syns inte i deras propaganda, och inte heller de familjer som dödas, splittras eller svälter som resultat av det de gör.

Soft power kan anses svagare än andra maktmedel, som att använda sig av våld, eftersom det inte tvingar någon att göra något den inte vill och inte innebär lika stor kontroll över den man försöker påverka. Samtidigt är det på vissa sätt farligare. Det går sällan att övertyga någon enbart med våld och våld påverkar bara under tiden hotet kvarstår. När våld används märker vi att vi blir tvingade till något. Soft power å andra sidan är mycket svårare att bemöta. Det som lockar människor till våldsbejakande organisationer kan förvisso vara sant men är ofta en ganska liten del av det grupperna i själva verket gör eller står för. Istället är det den fina fasaden som döljer de delarna som inte är särskilt glamorösa eller sympatiska. 

Det är bra att vi vet vad soft power är för något, och hur det används för att påverka vad vi tycker för att vi ska kunna upptäcka när det sker. Soft power finns överallt utan att vi egentligen kan göra så mycket åt det och är inte alltid en dålig sak – det är något naturligt. Att en grupp gör saker vi tycker är bra eller har något som imponerar på oss påverkar vår bild av dem positivt, vilket är rimligt. Det får dock inte göra att vi bortser från andra delar och ger dem för mycket makt över oss själva. Om någon gör bra saker för att få oss att göra som den vill senare, utan att kunna säga nej till något som är dåligt för oss eller vi inte håller med om, är det ett manipulativt sätt att utnyttja soft power.

Kontakta oss på Extremkoll!

Kontakt image/svg+xml